Av Patrik Svensson

Okej, ålen är en konstig fisk som är utrotningshotad, men är det skäl nog att skriva en hel bok om den för den bildade allmänheten? Jo, det är det nog; resultatet är i vart fall synnerligen nöjsam läsning, och det räcker för mig.

Boken behandlar förstås ålens vetenskapliga mysterium, den s.k. ålfrågan, som gäckat forskare i århundraden ända sedan Aristoteles dagar. Det gäller alltså frågan om hur ålen fortplantar sig. Som läsaren kanske känner till löstes frågan av dansken Johannes Schmidt på 1920-talet – ålen beger sig till det s.k. Sargassohavet mitt i Nordatlanten för att fortplanta sig, en resa på tusentals kilometer för europeiska ålar (och nordamerikanska; andra ålarter fortplantar sig på annat håll). Men Patrik Svensson framhåller att ålens mysterium inte är helt klarlagt än. Sargassohavet har en hög koncentration av ållarver, men ingen har hittills kunnat observera ålens fortplantning därstädes. Denna ålens kvarblivande dunkelhet fascinerar författaren – och läsaren.

Men ålens mysterium föranleder författaren att ge sig ut i en vidare kulturhistorisk betraktelse. Man får t.ex. lära sig att den unge Sigmund Freud studerade ålar i Trieste, men författaren undviker billigare poänger om ålens betydelse för teorin om penisavund. Självfallet är hotet mot ålens existens ett viktigt tema, och jag fick veta att Rachel Carson (Tyst vår) från början var marinbiolog och förstås skrev om ålen. Därmed sätts ålens fortlevnad in i det större sammanhanget om hur människan förvaltar den värld som skapat henne och de äldre arter som hon sammanlever med.

Slutligen är Ålenvangeliet också en personlig bok om författarens förhållande till en älskad pappa. Att finna det perfekta sättet att överlista ålen och fånga in den blir pappans och sonens gemensamma projekt och nyckeln till deras vänskap. Ålevangeliet är därmed också ett bokslut efter pappans bortgång.

Som sagt, en läsvärd bok – och man kan bara hoppas att också ålen kan röna lite mera framgång framöver.