Av Laura Wood, Översatt från engelska av Lena Karlin

Poppy Pym blev bortlämnad till en cirkus av sina föräldrar när hon var riktigt liten. Sen dess har hon bott där. På cirkusen har hon lärt sig en massa saker. Hon brukar hoppa runt i trapetserna. Alla på cirkusen lär ut henne i något ämne. Lejontämjaren Luigi lär henne naturvetenskap och zoologi, Tina och Tawna lär henne ridning och gymnastik, Doris lär henne bokföring och astrofysik och Magnifike Marvin lär henne läsa. Läsning är Poppys favorit. Resten lär henne cirkusdirektören madam Pym. Men nu så har alla på cirkusen bestämt att hon ska gå i en riktig skola. En internatskola vid namn Saint Smithen’s. Men Poppy vill inte åka dit! Hon vill ju bo hos sin cirkusfamilj! Till slut ger hon sig. Rektorn på skolan, miss Baxter är jättesnäll. Hon får snabbt två kompisar, en kille vid namn Kip som är väldigt förtjust i mat och en flicka vid namn Ingrid som är jättesmart. Fast kemiläraren, miss Susan är väldigt otrevlig. De tre vännerna får snabbt reda på att en egyptisk utställning ska hållas på skolan. Men när utställningen kommer fram så börjar mystiska olyckor drabba skolan. Har skolan drabbats om den omtalade Faraos förbannelse? Eller något annat?

Den här boken är en typisk ”post-Harry Potterbok”. Med det menar jag att det är bok som utgivits inte så lång tid efter Harry Potter-böckerna och vill bli ”den nästa Harry Potter” (Vilket för övrigt står på baksidan: ”Är Poppy Pym den nya Harry Potter?”) och likna Harry Potter så att boken ska få alla Harry Potter-fans som läsare. Man känner igen stilen: en internatskola; tre vänner; ett mysterium. Och som svar på ”Är Poppy Pym den nya Harry Potter?”: nej. Jag anser att Harry Potter är Harry Potter och att allt annat är allt annat. Varje bok är unik (de flesta i alla fall). Den här boken är ganska bra. Fast även om jag har läst bättre böcker än denna så rekommenderar jag den.