Av Michel Houllebecq, Översatt av Sara Gordan

Jaha, ytterligare en roman av Michel Houllebecq. Författarens fans lär inte bli besvikna; huvudpersonen Florent-Claude är en typisk Houllebecqsk antihjälte. En cynisk tjänsteman vid franska jordbruksdepartementet, vars relationsmässiga misslyckanden åtföljs av lika misslyckade försök att stödja den normandiska ost-trion (Camembert, Pont-l’Évêque och Livarot för den som undrar). Räddningen, om man så får säga, blir det anti-depressiva läkemedlet Captorix, som reglerar serotonin-nivån i hjärnan – den signalsubstans som ger upphov till lyckokänsla.

Typisk civilisationskritik à la Houllebecq alltså. Den franska medborgaren medicinerar sig mot undergången, medan det franska jordbruket förintas av globaliseringen. Det senare illustreras av Florent-Claudes aristokratiske studiekamrat, vars förlustbringande mjölkgård driver honom till kravaller och självmord. Ovanligt vältajmat av Houllebecq får man säga, att komma ut med denna bok mitt under brinnande gilets-jaunes-revolt. Jag skriver den här recensionen i en liten by på 1500 meters höjd i Les Alpes de Haute Provence. Nog skulle romanen ha kunnat utspela sig här också, bland lavendelodlare som fått skörden förstörd av hagel och fåraherdar som ondgör sig över statens stöd till vargarna (130.000 euro per varg och år enligt uppgift).

Sammanfattningsvis, som så ofta hos Houllebecq: man behöver inte dela den politiska analysen för att uppskatta den välskrivna och underhållande texten.